DAN FÖRE DAN FÖRE DAN FÖRE DAN FÖRE DAN FÖRE DAN FÖRE DAN

Såhär i efterdyningarna av ett helvetesdygn då vi stått i valet och kvalet mellan att flytta och att inte flytta (vi visste att vi ville bo i den nya lägenheten redan innan vi såg den idag) är huvudet lite svävande och det annars ganska grötiga utrymmet mellan mina öron ekar tomt. Lite då och då flimrar böjningar av alla verb jag någonsin lärt mig förbi (ex. voy, he ido, había ido, fui, iba, vaya, iré, iriá, haya ido etc. ) då jag pluggar inför kursens allra sista sluttenta; grammatik. Imorgon börjar jag packa min Sverigeväska och sen ska jag packa ner hela mitt rum och hela lägenheten.

Det känns lite märkligt att flytta efter att ha lagt ner så mycket tid och tankekraft på att göra mitt rum till MITT rum. Nu måste jag riva ner allt jag så omsorgsfullt blue-tak:at (spansk häftmassa = "blue-tak". det är ett av många spanifierade engelska ord som existerar i det här språket. min personliga favorit är güisqui, dvs WHISKY.) upp på väggarna. Dock väger tanken på att bo ihop med en spanjor istället för att spendera de kommande månaderna med ett nytt turistpar som lägenhetskamrater tyngre än min sentimentalitet över ett rum som knappt kommer att sakna mig. Likaså att bo i ett hem som redan är inbott. Där det finns en dvd, en video, en stereoanläggning, en ugn (halleluja!), en mixer, möbler från gatan (istället för de fulaste från IKEA), en projektor, en riktig utsikt (vi ska bo på sjätte våningen!), en hiss (prisa gud!), gemensamt skafferi, matlagningskvällar och allt annat som bör finnas i ett RIKTIGT hem.

Jag hade lite dåligt samvete över att vi skulle lämna vår hyresvärd i skiten utan hyra för januari. Jag förväntade mig att han skulle bråka och krångla och hota som hyresvärdar brukar göra men han gick snällt med på att ge tillbaks vår deposition och lät oss flytta ut i slutet av veckan. Som en liten kompensation för hans godhet så skickade vi ut ett massmejl om våra två lediga rum till alla de blivande kurskamrater som befinner sig i Sverige just nu och lyckades inom en timme att hyra ut hela lägenheten inom en timme, inklusive det rum som tidigare tillhörde fransoserna och således inte berörde oss det minsta. Karma-karma.

Nervositeten inför Sverigesemestern kuvades något under lägenhetsnervositeten, efter att ha eskalerat fatalt någon dag tidigare. Jag gjorde misstaget att besöka ett par Malmöitiska nöjesbloggar för första gången på flera månader och kände hur mattheten började krypa sig på sådär som den alltid gör när jag är på svensk mark. Må så vara att den "kreativa" befolkningen i Malmö varit stor sedan länge, men har ALLA gått och blivit konstnärer och dj:s sedan jag åkte eller? Vem bygger husen, tar hand om dagisungarna och torkar gamlingarna i röven nuförtiden? Ingen alls verkar det som. Måste vara den ekonomiska ekonomiska krisen som spökar. La crisi, som den kallas här i Spanien.

Adéu!

Bild: Jag har fått "Barcelona".

P.S Anledningen till att jag aldrig nämner det faktum att Plingis, Petri och Karin ska åka ifrån oss är att jag inte riktigt har smält dess innebörd ännu. Om jag inte får en chock vid påstigning på flygbussen på söndag och börjar stortjuta då så kommer jag i varje fall att finna mig själv, sittandes vid julbordet, att sakna Petris horribla humor, Plingis' bröst och Karins HELT sjuka skratt och börja tjuta då. Det är alltså någonting jag försöker undvika att tänka på. D.S.