Upplever en slags pervers njutning av att titta på Korrenspondenterna varje onsdag. Blir alltid lika delar road som arg när jag ser svenska reportrar göra krystade försök till analyser av andra länders odemokratiska och oppressiva system med den där dumma självgoda tonen som bara vi svenskar besitter. Ibland undrar jag om själva syftet med programmet är att mörka det egna systemets uppenbara brister, eller om programmens upphovsmakare på fullaste allvar är precis så naiva och självbelåtna som de framgår vara.
I förra avsnittet av Korrespondenterna beskriver Rysslandkorrenspondenten Claes JB Löfgren den ilska han kände över den ryska statens odemokratiska maktapparat, dess korruption och den ryska befolkningens underkastelse av nämnda ting. Han förkunnar, nästan stolt, att hans syn på demokrati är en annan än den som gemene ryss besitter. Under en intervju med ett ryskt affärsbiträde då denne förklarar att hon sett på tv att landets ledare minsann gjorde allt de kunde för Ryssland så frågar han, med närmast tyst desperation i rösten och med en ton som antyder att vad som nyss sagts verkat som en stor personlig förolämpning mot honom själv om hon åtminstone inte DEMONSTERAR.
Jag vet inte. Jag kanske underskattar honom, men någonting säger mig att Classe inte står på Sergels torg en vanlig måndageftermiddag. Det kanske vore hög tid för svenska korrenspondenter att ta sig en titt i spegeln och på det egna systemet.
AIDA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar