14 dramatiska timmar senare

Vi missade skolan idag eftersom vi satt uppe och letade lägenheter till klockan fem på morgonen. Vi vaknade framåt eftermiddagen och blev genast överösta med ursäkter av Messias. Han hävdade att det skulle krävas ett mirakel för att vi skulle vilja bo kvar med honom (sant) och förklarade sitt "delirium" med det faktum att han slutat röka marijuana sedan en dag tillbaka. Därefter var vi även tvungna att ge honom varsin kram.

Kort efter ursäktskaskaderna (i plural) så ringde han och bokade bord åt oss alla tre på en katalansk restaurang ("Nu ska jag göra något jag ALDRIG gjort förut" *ringer och bokar bord*). Eftermiddagen har ägnats åt brutalt fjäskande från hans sida, för att vi inte ska flytta ut och lämna honom ensam/fattig, och tåtrippande från vår sida för att inte unleash the beast igen. Han ville bland annat att vi skulle åka på "en liten utflykt" med honom upp till bergen i hans Furgoneta efter restaurangbesöket.

Depositionerna ligger åter i våra väskor samtidigt som vi har fått världens största samvetsbörda lagda på våra axlar. Naturligtvis ditlagd av den man som det är mest synd om i hela världen: allas vår Jesus Kristus. "Ni får flytta ut om ni vill, men då hamnar jag på gatan".

Istället för att åka på ovannämnda utflykt så åkte vi ut på lägenhetsjakt och ska nu, om allt går som det ska, flytta in hos två unga mexikaner som bor tio minuter härifrån i veckoslutet.

Nu sitter vi inne på mitt rum och väntar på att han ska komma hem så att vi kan berätta att vi tänker flytta ändå och således bli ihjälslagna. Forsättning följer (eventuellt)...