Hej allihop. Vi bor i ett mini-feodalsamhälle styrt av en anarkist. Efter lite luskande och ett erkännande från hans sida, insåg vi, dvs Aida och jag, att vi betalar hela hyran, alltså hela. Vår solidariska vän betalar ingenting eftersom han redan har "jobbat tillräckligt för den här lägenheten". Jag och Aida betalar allt, plus att vi lägger pengar i en matkassa som han också får ta av. "Jag tycker det är rättvist", yuhu wihu yesss. "Om det inte vore för mig hade ni inte haft någonstans att bo", osv. Leve den trettioettåriga mannen vi delar lägenhet med, leve hans förmåga att leva efter sina ideal och leve att han förstår sånt mycket bättre än vi eftersom han är trettioett år gammal (vi är turister som kommer hit en kort tid och inte bryr oss om hemmet, hörde jag). Han ska aldrig mer vara ärlig med såna här grejer eftersom det bara ställer till problem för honom.
Vi bor helt enkelt med Jesus Kristus, som offrade sig för vår skull. Fantastiskt!
Annars är ju allt bra. Raffmataff i lördags, dvs spontanutgång, var svinkul. Kvällens stolthet för mig var när Joaquín som jag lärde känna för längesen men som slutade höra av sig, tog tag i mig och frågade om vi skulle äta middag i veckan. Jag ba "ja fast...det är ju inte så att jag kommer ringa" osv.
Såg precis vad jag just skrev, det var ju fruktansvärt o-mig att känna mig som nån i Sex and the City helt plötsligt. På tal om offer, kolla den här bilden på mig och Aida. Eller snarare, kolla de föraktande blickarna som de bakom har. Så jävla kul, vi tror att vi är snyggast och roligast på stället (och är det uppenbarligen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar