Ni suger ju kuk, mina vanner. Liksom den har bloggen. Aldrig nagra kommentarer. Tur att den ska do om 8 dagar da.
Sitter och "jobbar" min sista dag pa tidningen. Gick och tog min vanliga enkla espresso pa den vanliga baren pavag till jobbet. Holl pa att borja grata nar freaket som alltid assisterar mig gav mig min vaxel tillbaka och sen var jag tvungen att ge det lilla fula stallet en laaaaaaaaang blick nar jag stangde dorren for att sedan ga den sista biten till jobbet med graten i halsen. FAN! Hur sager man hejda till sina arbetskamrater? Alltsa jag vagrar. Alskar det har jobbet. Tanker skrika "HASTA PRONTO" medan jag springer ifran eventuella tarfyllda (fran min sida) omfamningar. FAN!
Sarita de Huelva och Bobito de Mollet har erbjudit sig att kora mig till flygplatsen nasta fredag. Pa ett satt kanns det helt sjukt bra for da slipper jag sitta ensam pa flygbussen, korandes forbi alla finafina byggnader pa Passeig de Gracia, Carrer d'Aragó och MITT SANTS och grina hejdlost. Ooooch pa ett annat satt jobbigt for fyfan vad jag kommer lipa nar jag maste saga hejda till dem. Eller sa kommer jag fa kanslo-overload sa att jag inte ens kan trycka fram en tar och da kommer jag fa spendera timmen innan pastigningen med att krakas pa toan. Gaaaaah.
Ska sluta skapa scenarion och angsta nu. Har anda varit ratt bra pa att fortranga hemkomsten de senaste dagarna.
Idag borjar Sónar. Har alltsa ont i magen av nervositet. Har langtat i 1 ar och 2 veckor efter detta. Det maste bli perfekt. Skiftar mellan att langta intensivt, vilja skjuta upp pa det lite till for att fa suga annu lite mer pa kanslan, bli hoppig, bli apatisk, bli knaaaaaaapp. Fan vad kul det kommer bli.
Andrade ni tiden pa Twitter, eller?
__________
Update: Har nu placerat ut tva paket singoallakex, ett pakes pagens kanelgifflar och ett paket daim pa ett fat och sagt att det ar "galletas y dulces tipicos suecos" samt tagit avsked av en av mina favoritjobbkamrater. Vi bestamde att vi skulle ta en ol nasta vecka allihop. Hoppas. Maste saga hejda till min mesta arbetskamrat som ar bortrest nu. Maste ner till cafét som ligger bredvid kontoret dar vi brukar ta kaffe varje dag och saga hejda till dem. Det dar stallet ar typ som en matsal. Inte mysigt alls och javligt lunchspanskt. MEN, servicen! Ah, servicen! Ar typ ett ungt kinesiskt par och en liten kille vars ursprung ar helt odefinerbart som jobbar dar och de ar bast. Bast!! Har varit pa ett tusental caféer och barer i mitt liv och det har stallet ar onekligen det stallet dar det jobbat skonast manniskor. De ar sa javla gulliga. Hoppas jag inte borjar bola.
AIDA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
har inte twitter.
mhm ja du lider uppenbarligen inte av anglofili så som jag gör utan föredrar amerikanska författare. det är bra, då måste du nämligen läsa jonathan lethem - "the fortress of solitude" först och främst. lånade ut mitt ex till ted men den lär ju finnas på bibblan. annars tror jag även att margaret atwood hade passat dig, om du inte läst henne innan så gör det nu. hon har skrivit bajsmycket, mest känd är väl "the handmaid's tale", känns som feminism och sarkastisk intelligens möter coupland i en dystopi. min favorit är "oryx and crake", också en dystopi. och ja, sen ska du såklart läsa ALLT av den bästa amerikanske författaren of all times, nämligen j.d. salinger (det är inte så mkt)och inte bara stanna vid "räddaren i nöden".
fattar f.ö. vad du menar med att murakami kan vara sjukt läskig och hemsöka en. samma med det opersonliga språket, men jag antar att det är en del av charmen med det. jag är alltid helt stum över hur väl det svala språket förmedlar de nästan irriterande svala manliga huvudkaraktärerna som alltid klär sig likadant, bor likadant, äter samma grejer och har samma vanor och gör allting så jävla.. SVALT.
ja paul auster är lätt värd. alla älskar "the book of illusions" och jag tyckte väl den var rätt bra men enormt seeg i vissa partier där det märks (när ett tiotal stumfilmer beskrivs i detalj, exempelvis), tycker jag, att författaren tycker att gud vad bra det här var nu brer vi på med tjugo sidor till på samma tema. nä, new york-trilogin är bäst. lite mer lättsamma men också klart värda att läsa, mindre pretentiösa, är brooklyn follies och the oracle night.
Skicka en kommentar