Vet inte riktigt om det är bakfyllan eller om det är hemåkandet som framkallar mitt illamående. Antagligen båda. Nu när Aida inte är här passade jag på att gå på Magic, det vill säga en rockklubb (Aida gillar inte rockklubbar) bestående av 99% män, och så mig och Anna då. Gick nog och lade mig 11 på morgonen, rätt lagom tyckte jag. Jag mår rätt illa av tanken på att åka hem, nog mest för att det känns overkligt. Försöker komma på positiva saker med att komma hem, det finns några stycken. Typ, familj och vänner, att inte behöva svettas som en gris (och även få deras hudfärg) 24 timmar om dygnet. Att öppna ett kylskåp som är fullt, att sova i en säng som inte har utstickande fjädrar etc. En annan bra sak med att komma hem är att jag åker iväg igen två veckor senare. Men liksom. Nu har jag vant mig vid att dygnet runt kunna ha noll kläder på mig och vid att köpa en Vikoroff-vodka varje fredag och "avnjuta" den med den billigaste citronläsken på marknaden, med det passande namnet Kas (på tal om roliga ordgrejer så är min favorit fortfarande ett diet-paket som finns på apoteken. Det heter "Siken diet", haha, "sicken dieeet!" Ja fy fan vad kul.) Kommer nog gå in i någon slags koma när jag kommer hem, bara så ni vet. Delvis för att jag samtidigt som jag kommer hem ska försöka sluta röka (tyvärr enbart av ekonomiska skäl, jag är inte mogen nog att förstå vad det gör med min kropp), delvis av chocken över fashionsamhället nummer 1. Nu är det enda jag kan lyssna på the Distillers, behöver nån som skriker i mitt ställe.
Alla posters är nere från väggarna, alla kläder är i väskan. Bajs. Hoppas att jag svettas så mycket på vägen till flygplatsen imorgon att jag verkligen vill komma hem till en lätt bris.
Är lite bitter över att jag inte får se klappmannen en sista gång. Klappmannen är ett miffo som ställer sig i alla portar han hittar, vänd mot portens ena hörn, och klappar i händerna. Olika rytmer. SKIThögt. I timmar (vi vet, vi har fikat i timmar bredvid honom). Det är som om han provar vilken port som har bäst resonans. Jag tycker verkligen att det är sjukt roligt. Folk som är knäppa brukar annars mumla för sig själva eller gå konstigt eller whatever. Men alltså, att klappa händerna! Vilket jävla påhitt. Kan han inte vara på flygplatsen imorgon och klappa av mig?
1 kommentar:
HAR DU OCKSÅ FIKAT I TIMMAR BREDVID KLAPPMANNEN? FÖR OM DU INTE HAR GJORT DET SÅ FÅR DU INTE SKRIVA DET FÖR DÅ VET DU INTE VILKET TORTYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYR DET ÄR. Jag har generellt sätt stort tålamod med psykiskt sjuka människor. Tycker att de är fina och sådär. Men honom, honom vill jag DÖDA.
P.S Var inte orolig. En väldigt bra grej med att komma hem är att man slipper gå omkring och ha fet ångest dygnet runt inför att man måste åka hem. Jag kan andas för första gången på 3 veckor typ. Iallafall om jag inte blir direkt påmind om Barcelona. He he .
Skicka en kommentar